LOK-krigare och EPA-raggare i de värmländska skogarna

Jag själv gjorde tävlingens första bom långt innan första start, detta då jag läste PM i minibussen dit och insåg att jag glömt definitionshållare. Får skylla på att jag sprungit för många stafetter på sistone. Nåja, turligt nog kunde man köpa en sådan på kredit i karantän och det problemet var ett minne blott. Medel-kvalet bjöd på intensiv orientering från första kliv, jag hann knappt få upp kartan och så skulle man fram med pinnen och stämpla vid ettan. Efter loppet tog jag mig ett nostalgiskt prat med den före detta LOKaren Tobias Beckius som på SM var radioenhetsansvarig. Han menade på att denna skogen var det bästa Karlstad hade att erbjuda. Vissa hade åkt långa vägar, läs en viss AB, för att njuta av tallheden som utlovats till publiktävlingarna. Till denna någons förvåning kom aldrig tallheden.

Efter ett på många håll väl genomfört medel-kval satte vi oss i bilar och minibuss för att ta oss till boendet på Carlstad City H Boutique Hotell. Installerade och klara var det flera magar som kurrade så ut vi gav oss för att se vad Karlstad har att erbjuda en fredagskväll. Maja Porle hade spanat in den italienska restaurangen 'Oliveriet' där kvällens gästabud skulle hållas. Denna bjudning uteblev dessvärre då de körde med strategin att existera på en innergård som var bakom lås och bom. Inte heller svarade de på telefon. Underlig affärsstrategi om du frågar mig, men jag har ju bara läst en grundkurs i industriell ekonomi så vad vet jag. Istället gick lasset till restaurangen 'Pepa Deli' som Emma Bengtsson scoutat på kurs i Karlstad ett par veckor tidigare. Kvällens gastronomiska höjdpunkt sparades till sist när godis, snacks, och andra onyttigheter införskaffades på COOP. Förutom Ian Johansson som köpte knäckebröd (och godis förstås!).


På lördagsmorgonen vankades det finaler, i A-finalerna representerades LOK av Edvin Åtting, Ian Johansson, Sigrid Ljunggren och Corina Hüni. Bäst lyckades Corina som tog en urstark 15:e-plats i D21. Kvällens middagsbjudning gick av stapeln på den asiatiska restaurangen 'Spicy Hot', det var varken särskilt spicy eller hot om du frågar mig men det var gott för det. Efteråt begav sig majoriteten av sällskapet till Hemmakväll för ytterligare införskaffningar av nödproviant. Detta var ett ödesdigert misstag då undertecknad tillsammans med Edwin och Anna Otterborg fick uppleva en alldeles äkta värmlandsupplevelse, EPA-raggare. I vårt strövtåg mot hotellet kunde man avlägset höra ett sjudundrande dunkande som ökade i volym. När den böttade skrothögen gled upp jämsides var musiken, om man nu kan kalla det för det, öronbedövande. För lokalborna verkar detta vara en högst normal företeelse då Karlstadsbarnen vilt började dansa till dånet. Vi fortsatte mot hotellet och blev en efter en besökta av John Blund.

Stafett-dags på söndagen, nu var det dags att vässa sina armbågar och kanske lägga ett krokben om man kom tillräcklig nära en kolmårdare. I vad som övrigt var ett strålande arrangemang hade arrangören här kanske gjort sitt största misstag, start 9:00 på D20, 9:10 på H20, 10:05 på D21 och 11:20 på H21. Kan inte förstå varför denna spridning var nödvändig, men jag skyller på att de bor i Värmland, det är ju farligt nära Norge. LOK-ställde upp med ett lag i varje klass. Inga bragder tyvärr, men heller inga lopp som kräver tvångsuteslutning ur LOK. Härligast var när Olof efter en lysande avslutning hyschade den som hyschas vill på upploppet.


Stort tack till alla ledare som gjorde detta till en riktigt njutbar helg för oss löpare! Förstås ska alla LOKare som hängde med också tackas för ett ypperligt sällskap och umgänge!