Orienteringsliv

är en bok skriven och utgiven av Per-Johan Persson på eget förlag.

Boken publicerades 2004 och omfattar 480 A4-sidor med 130 bilder.

Många har uttalat sig positivt om boken och bland kommentarer från mera "känt" folk i orienteringssammanhang har jag saxat följande:

Tomas Bruce, ordförande i SOFT:
Nu har jag läst din/ditt fantastiska bok/uppslagsverk! Det är imponerande långt och intensivt engagemang inom orienteringen som du beskriver.
"Orienteringsliv" är en ovärderlig källa att hämta kunskap ur för framtida återblickar mot orienteringens första decennier som verklig tävlingsidrott. Det kommer inte bara jag att ha glädje av!

Gunnar Carlesson, i sin roll som företrädare för Skogssportens Gynnare:
Jag har med stort nöje och mycken behållning läst Din gåva ORIENTERINGSLIV från pärm till pärm. Mitt betyg blir högt. Din insats för idrotten är i sig unik men att därutöver fullfölja ett projekt av denna klass är enastående. Hur har Du orkat?

Rune Haraldsson, "chef" för Nordens Skogskarlar:
Ju djupare jag dyker ned i din mastodontvolym desto mer imponerad blir jag över Din författarmöda och ambition att skildra svensk orientering. För bokens tidsperspektiv sammanfaller så bra med den epok då orienteringen tack vare moderna kartorna förvandlades till den exakta idrotten.

Göran Hyttfors, ledare i Tiomilaföreningen:
Nu har jag läst avsnitten om 10MILA i din bok, imponerande, liksom boken i sin helhet.

Lars-Åke Larsson, tidigare "stor" man inom SOFT och i den rollen SOFT:s representant vid VM 1989:
Efter att ha fått din bok i min hand och bläddrat igenom den, så vill jag verkligen tacka för den jättefina insats du gjort för att spegla orienteringssporten på olika nivåer. Orienteringsliv kommer att få en hedersplats i min bokhylla.

Gösta Lindberg, mångårig ordförande i Skånes OF:
Jag är full av beundran för Ditt arbete, vilken fantastisk bok. Jag har med stor glädje och stark upplevelse "slukat" sida efter sida. Vilket arbete! Du har med Ditt arbete gett landets orienterare ett fantastiskt verk inte bara som upplevelsefull läsning utan också ett uppslagsverk om vår sport.

Kort beskrivning av innehållet i "Orienteringsliv":

Det är med ambitionen att beskriva orienteringssportens utveckling som jag skrivit boken och jag har tagit året 1947, då mitt orienteringsliv började, som utgångspunkt. Min forskning har givit mig besked att inga stora förändringar skedde i orienteringsmiljön från 1935, då det första svenska mästerskapet för män arrangerades, fram till 1947. Jag blickar dock något bakåt och alla svenska mästare samt östgötska, den förste korades där redan 1923, och valda ledare i SOFT före 1947 är för fullständighetens skull namngivna i boken.

Min första tanke var att jag skulle skriva en bok där allt, från gräsrots- till nationell nivå, vävdes in i en berättelse år för år för att därmed få en helhetsbild över orienteringens utveckling. Snart nog insåg jag dock att en sådan presentation skulle bli nog så komplicerad och jag presenterar därför huvuddelen av materialet i tre stora avsnitt, nationellt, distrikts (Östergötland) och klubb (Linköpings OK). Inom varje avsnitt har jag behållit iden med "årsvis" redovisning med den tanken att läsaren ska kunna följa utvecklingen stegvis på varje nivå. I slutet av boken finns också ett ganska omfattande avsnitt om 43-kavlen.

Avsnitten innehåller viss faktaredovisning och där kan man bland annat hitta följande:

• Personer som funnits på ledande poster, i alla nivåerna, och där utfört för orienteringssporten främjande åtgärder.
• Banbrytande händelser och beslut inlagda i sitt rätta sammanhang.
• Resultaten från alla hitintills genomförda VM, EM, NM och World Cup.
• Segrande lag vid Tiomila/Tvåmilakavlarna samt 25-mannakavlen.
• Samtliga seniorsegrare vid 5-dagars och SM-tävlingarna,
• Samtliga "Årets orienterare" i både Sverige och Östergötland.
• Samtliga DM-segrare i seniorklasserna i Östergötland. För LOK:s del även samtliga segrare i junior- och ungdomsklasserna.

Sverige har arrangerat tre VM. Alla tre år utförligt presenterade och i slutet av boken finns de klassiska banorna från dessa mästerskap redovisade i färg.

Två dystra "kapitel" i den svenska orienteringshistorien, "Orienterargulsoten" och TWAR, har jag ägnat mycken tid åt och hoppas därför att innehållet i dessa artiklar, som återfinns i det nationella avsnittet, speglar dessa företeelser på ett så korrekt sätt som möjligt.

Distriktsavsnittet handlar om Östergötland och där kan man bland annat finna en stor artikel om hur den succéartade 5-dagars-tävlingen 1987 kom till och genomfördes. I avsnittet är också alla i dag aktiva orienteringsklubbar i Östergötland uppmärksammade.

Linköpings Orienteringsklubb (LOK), "min klubb", är den klubb som till stor del fått stå modell för beskrivningen av gräsrotsnivån och har därmed blivit följd och beskriven extra noggrant. Jag är dock ganska säker på de av er läsare som kommer från andra klubbar känner igen utvecklingen från er egen klubb. Jag vill därför påstå att LOK:s historia kan tjäna som ett exempel, då svensk orienteringshistoria ska skrivas, för hur de svenska klubbarna utvecklades från att hyra in sig i källarna och caféerna till att bli ägare av egna klubbgårdar. Jag rekommenderar därför alla läsare att botanisera i klubbavsnittet - det finns gott om "guldkorn" där!

En extra dimension i klubbavsnittet är beskrivningen hur LOK från läge noll utvecklades till en av Sveriges bästa elitklubbar.

43-kavlen är ingående beskriven i ett eget avsnitt på ca 40 sidor där bland annat alla vinnare från de 23 år som tävlingen funnits till är namngivna.

Det är sammantaget femtiåtta år jag följt och berättar ifrån. Det har varit en spännande tid då vår orienteringssport utvecklades från en sport för män i "äppelknyckarbyxor" till en världssport för målmedvetna hel/halvtidsutövande män och kvinnor. Men inte minst viktigt till en sport där det för deltagandet inte finns någon övre åldersgräns.

Per-Johan Persson