Joel Francén, förstesträckslöpare av rang ny i LOK

Namn:
Joel Francén

Ålder:
24 år

Bor:
Linköping, Ryd

Gör:
Jobbar som kurator på Motala Kommun och skriver masteruppsats i HRM/HRD på LiU

Moderklubb:
TGOK

Vad har du för orienteringsbakgrund?
Jag har min första medalj från -96 så började någonstans där i korkarna och fatsnade direkt. Mycket för att jag gillar att vara i naturen och vara aktiv men för att jag var bra redan från början (viktigt som liten parvel som är tävlingsmänniska). Fick bra stöttning hemifrån och fotbollslaget ändrade matchtider beroende på när jag hade tävling, så jag levde ett lyxliv! Kom 4a och 6a på O-ringen totalt, 6 raka skol-dm guld i terränglöpning, under 40 på milen (39.59 för att vara exakt) när jag gick i sexan. Sen i slutet på högstadiet blev det struligt med kroppen med kassa blodvärden och grejer. Det löste sig 5 år senare men har haft något återfall. Anser mig själv dock fortfarande vara på väg tillbaka ;)

Vad har du för förväntningar med klubbytet till LOK?
Jag har ganska stora förväntningar men framförallt förhoppningar. På det personliga planet hoppas jag framförallt på en ökad motivation i form av konukrrens, fler lag, bredare satsning, läger, resor, träningar och stöd som ska leda till att jag kan lyfta mig mer än ett steg. För klubben som lag hoppas jag kunna bidra med att truppen blir bredare och vassare. Hoppas i första hand på att försöka slå mig in i första laget för att sedan hjälpa laget att bli en av de klubbarna att räkna med på de större stafetterna.

Vad är ditt bästa OL-minne?
Förlåt för att jag drar 3, men klarar inte av att nämna bara ett.
- Mitt första o-ringen som 11-åring när allt bara var så stort och jag gick upp på en andra plats inför sista dagen. Känslan när jag kollade resultatet på kvällen och insåg att jag skulle gå ut tvåa dagen efter på världens största tävling... det var helt sjukt!
- Förra säsongen när jag fick chansen att springa elitklass under EMs publiktävlingar och allt bara kändes så absurt bra och skämde inte ut mig. Känslan som uppstod då efter att år efter år tävlat och tränat och kroppen bara känts skit var även den helt sjuk!
- Måsenstafetten 2012 när jag sprang första sträckan tillsammans med Thierry Gueorgiou och vecklade upp kartan på väg till tvåan och kollade på definitionen vid vilken kontroll som radiokontrollen var vid och bestämde mig redan då för att om jag så skulle stupa skulle jag vara tvåa vid radion så att de på TC skulle få spel när de hörde att Thierry och TGOK låg etta och tvåa. Den känslan när jag stämplade som tvåa där i kombination med att jag slet mig i mål med vår lilla klunga som hade ryckt med knappt 4 minuter på första sträckan var också riktigt tung.

Sprint eller ultralång?
Tjällmo eller Godegård?
Mosse eller hygge?
Första eller sistasträckan?
Tiomila/Jukola?