Swedish League #1, #2, #3 & #4

Swedish League #1, medel och #2, lång i Blekinge
Vi åkte ner på fredagen i bilar och bodde i en villa som låg några kilometer från tävlingsarenan. Det var 8 personer från LOK med på resan och 7 som sprang. De juniorer som sprang var jag (Alva Forsman), Sigrid Forsman, Sigrid Ljunggren, Otto Nilsson, Ian Johansson och Johan Årbrink (och även en av chaufförerna). Till skillnad från här i Östergötland var terrängen väldigt stenig vilket gjorde att man inte kunde läsa på stenarna utan fick hitta andra riktmärken. Andra saker som märkte ut terrängen var att det fanns många stenmurar vilka var lätta att läsa på och väldigt täta grönområden som var svåra att springa igenom. Banläggarna hade utnyttjat de detaljrika sluttningar som fanns för att lägga svåra sluttningskontroller vilket gjorde att man fick anpassa farten för att inte springa förbi kontrollerna. Jag är nöjd med mitt resultat i D18E2 på medeln då jag kom 6:a. Eftersom det var första Swedish League-tävlingarna jag sprang så var det väldigt kul och spännande då tävlingarna skiljer sig en del från de jag är van vid att springa. Man kände att det var en liten annan stämning och att banorna var lite längre än vanligt (i alla fall långdistansen). Mellan tävlingarna på lördagskvällen åkte vi och köpte pizza som vi sedan åt tillsammans i villan.

Johan Årbrink spurtar mot mål på Ryssbergsdubbeln. Foto: Martin Jareland

Swedish League i Blekinge Foto: Martin Jareland

Swedish League #3, Natt-SM i Godegård
Till Natt-SM i Godegård åkte alla i egna bilar och det var ganska många lokare som deltog (16 personer startade). Där var terrängen ganska kuperad med många detaljfattiga höjder vilket gjorde att man fick gå mycket på kompass då det fanns få saker att läsa på. Vissa korta sträckor hade man nog tjänat att gå rakt på för att vara säker på att inte komma i fel riktning men det berodde också på att det var natt vilket gjorde kontrollerna svårare. För mig var det var första tävlingen med karantän innan start vilket kändes lite annorlunda. I skolan där karantänen var satt det människor lite överallt. Jag tyckte att det var kul att springa, banan var väldigt rolig och man fick anpassa farten och tänka igenom vägvalen noga. På grund av att tävlingen gick när det var sent och mörkt så pratade man inte med så många personer och klubbkamrater utan när man var klar åkte man hem.

Swedish League #4, medel i Zinkgruvan
Det var väldigt många lokare som deltog i denna tävling också (de flesta i publiktävlingen och 16 lokare i elitklasserna). Terrängen var väldigt kuperad vilket gjorde att banorna blev mycket kortare än vad de normalt brukar vara för att kompensera för alla höjdmeter. På denna tävling gick det bäst för de som orkade springa fortast uppför. Tävlingen var rolig men jobbig, man kände redan innan man hade kommit halvvägs på banan att det var mycket uppför och sedan hade de flesta klasserna en kontroll mot slutet som i princip bara var uppför och den kontrollen blev extra jobbig.

Sigrid Ljunggren spurtar mot mål på Zinkgruvemedeln. Foto: Kristina Ljunggren