LOK-medaljer på VM i radiopejlorientering

Under invigningsceremonin representerade Oskar (som yngst av svenskarna på VM) Sverige framme på scenen. Flera av LOK:arna deltog också i det livliga litauiska folkdansinslaget som avslutade invigningen.

Invigningsceremonin

Litauisk folkdans utförd av radiopejlare av blandade nationaliteter

Tävlingarna inleddes med klassisk distans på söndagen den 17:e. De äldre klasserna körde 2 m (144 MHz) medan de yngre körde 80 m (3,5 MHz) i den ganska kuperade och fläckvis grönområdestäta terrängen söder om Prienai. Allt på en karta i skala 1:15 000, vilket möjligen gjorde det extra utmanande i de äldsta klasserna. Det blev inga kanonresultat för LOK:arna, men jag var 8:a i M50, Monika 10:a i W35 och Oskar 10:e i M21. Håkan gick bra och tog hem silvret i M50, vilket gjorde att M50-laget även kom på silverplats i lagtävlingen, slagna med knappa minuten av Litauens lag. Om jag bara fattat lite bättre beslut vid ett eller två tillfällen ute på banan…

Lagprisutdelning i M50, 3,5 MHz, klassisk distans med Sverige på silverplats. Foto: Magnus Öberg

På måndagen var det dags för sprint i avlysta park-/skogsområden nära hotellet. Monika hade ett riktigt bra lopp på gång och sprang mot en bronsplats när hon oturligt klev snett efter publikkontrollen och tvingades gå/halta resten av banan. Trots det missödet kom hon på en fin femteplats i W35, bara 1:30 från bronsplatsen. Jag fick till ett bra lopp och sprang hem silvret i M50, min första VM-medalj i sprint. Christian var på gång mot en liknande tid, men ett förargligt misstag på första halvan av banan kostade dyrbar tid och han slutade istället 9:a.

Prisutdelning i M50, sprint med mig på silverplats. Foto: Magnus Öberg

För att orka med alla fyra tävlingarna hade arrangörerna lagt in en vilodag på tisdagen, vilken LOK:arna och några andra svenskar ägnade åt att besöka ett par slottsruiner (delvis återuppbyggda på senare år) i Trakai några mil från Birštonas. Några hamnade i stupstocken och/eller en trång metallbur som stod uppställda på borggården, men släpptes turligt nog ut innan det var dags att åka tillbaka.

Joakim sitter fast.

På onsdagens program stod ”foxoring”, 30 minuters bussväg från boendet. Foxoring är som poängorientering med ett antal kontroller utritade på kartan, men istället för att kontrollen sitter mitt i ringen finns det istället en väldigt svag radiosändare någonstans i närheten. Signalen från sändaren kan uppfattas på 50–200 m håll, lite beroende på terräng och hur känslig mottagare man har. Vid sändaren sitter SI-enheten på ett spjut utan avslöjande skärm. Man får kartan i startögonblicket och ska alltså välja vilken ordning man ska ta kontrollerna i, orientera fram till ringen och sedan pejla sig fram sista hundratalet meter till där SI-enheten råkar vara placerad. Eftersom det är så mycket orienteringsmoment och relativt lite pejling är det här en gren som passar många orienterare bra och vi var flera som hade förhoppningar om att kunna hävda oss väl. Speciellt jag och Christian fick till bra, om än inte perfekta, lopp och det slutade med dubbelt svenskt på pallen i M50, med mig högst upp och Christian på bronsplats, två minuter bakom. Håkan blev sexa, så tre av de sex första i M50 var alltså svenskar. Kul att visa att det inte bara är Ukrainare och Tjecker som är bra på radiopejl.

Christian spurtar mot brons i foxoring. Foto: Kimmo Lehtosaari

Den avslutande tävlingen på torsdagen var återigen över klassisk distans, men med ombytta frekvensområden mot vad varje klass haft första dagen. Tävlingsområdet var delvis detsamma, men med mestadels lite mer lättframkomlig terräng, om än med en djup, förgrenad och tätbevuxen ravin i området mellan mål och start som löparna behövde hantera på mer eller mindre väl valda sätt. Christian fick till en drömstart på banan och gick bra, om än inte perfekt, på resten. Loppet räckte till en fjärdeplats, drygt 20 sekunder från bronset. Jag gick också bra ända fram till min sista kontroll där jag kunde ha fattat bättre beslut och då sparat in en fem-minuters sändningscykel. Istället hamnade jag på sjunde plats, drygt två minuter efter Christian och två före Håkan som kom åtta. Tillsammans blev det i alla fall ett lagbrons. I M21 sprang Henrik bäst av svenskarna och kom nia, dryga halvtimmen efter ett par nästan orimligt snabba och duktiga tjecker på den väldigt luriga banan.

Lagprisutdelning i M50, 3,5 MHz med Sverige på bronsplats. Foto: Henrik Eklund

Efter torsdagskvällens prisutdelning, där vi alltså äntligen fick höra den svenska nationalsången, hölls den traditionella avslutande festen där det minglades över nationsgränserna och byttes olika former av gåvor, såsom Cloetta kexchoklad, japanska lyckomynt, små nallebjörnar, brittiska flaggor och stärkande drycker.

För att göra fredagens långa bilresa genom Litauen och Lettland till färjan i Ventspils lite mindre monoton valde vi bitvis en lite annan väg än vi tidigare åkt. Google Maps tyckte två alternativ var både lika långa och lika snabba, men den alternativa vägen vi testade på tillbakavägen visade sig innefatta några mil grusväg (om än riktigt bred) genom Lettlands mindre välbeställda jordbruksbygder. Inte riktigt vad vi hade förväntat oss. Bilarna som strax dessförinnan tvättats rena i ett skyfall slutade snabbt se nytvättade ut.

En mer lyckad manöver var att vi stannade till bland kullerstensgator och välskötta parker i den vackra och lite turistiga orten Kuldīga och beundrade (och i vissa fall till och med badade i) Europas bredaste, men knappast högsta, vattenfall.

Europas bredaste vattenfall med en badande Oskar någonstans mitt i fallet.

Sammanfattningsvis var det ett kul, lyckat och välorganiserat VM som de endast ca 18 (!) litauiska funktionärerna (plus tiotalet internationella domare) rodde i land för de runt 300 deltagarna. För Sveriges del var det troligen ett av de medaljmässigt mer framgångsrika VM:n genom tiderna, med åtminstone en medaljplacering varje dag, även om det för två år sedan blev en ännu bättre medaljskörd. Nästa år arrangeras EM i Rumänien och om två år återkommer VM, men då i Sydkorea. Vi får se vilka LOK:are som står på startlinjen vid dessa tillfällen.

Medaljerna jag fick med mig hem. Ett guld, två silver och ett brons.