
Öppet forum
Lotten 2026-04-17

Succe på Tjoget
Efter ett antal mycket stabila lopp slutade LOKs lag 2:a på Tjoget efter omöjliga IKHP. En av arrangörerna tackade oss till och med för att vi satte färg på tillställningen genom att ett tag vara enda hotet mot HP och som mest ha 9 min ledning. Länge såg det ut som att vi inte skulle få lag till Tjoget och det övervägdes att lägga ner projektet. Men efter Jukola lossnade det på riktigt och helt plötsligt fanns det ett flertal reserver. Med vissa bivillkor, läs svensexor, semestrar och uppstyrda sträckor, formerades vad vi tyckte var det optimala laget. När Nattkungen Uffe fick lämna återbud pga sjukdom försämrades laget i teorin men vi visste att det i praktiken inte behövde betyda något då vi plockade in Johan Eriksson som är en erkänt duktig kavlelöpare. Även Emma Backteman fick kasta in handduken pga en uppskuren fot. Emmas återbud blev klart sent på kvällen och för att inte störa UKs nattsömn fixade man själva in en ersättare i form av Linnea Kjell. På köpet tillkom även Ulla och Anders Kjell som coacher. Fast minst Ulla hade nog följt med ändå.
Tävlingen gick på Kosta flygfält och hade i år samlat 84 lag. Terrängen var flack och snabblöpt och hela 8 löpare i laget gick under drömgränsen 6 min/km. Med startnummer 69 kunde vi utan problem sätta nummerlappen upp och ned. Värre var att Henrik Pettersson som sprang första fick stå väldigt långt bak i starten och inte riktigt fick kontakt med de allra främsta. Efter en ypperligt genomförd sträcka, 39 min på 7.5 km, växlade vi ca 3 min efter på 23:e plats, i andraklungan men med alla förväntade topplag bakom oss. Mycket bra! Likadant fortsatte lagets ålderkvinna Karin Backteman som på den förväntade familjeutflykten till Kosta av olika skäl fick nöja sig med LOK-familjen, inte illa det heller. Karin växlade som 11:a, ca 2,5 minut efter. Robert Vångell som innan loppet klagade på att han var seg då han tränat 13 pass på 5 dagar innan skötte sig också ypperligt och med 3:e sträcktid växlade han på plats 7, 1.40 efter tät. Efter loppet kröp det fram att 3 av de 13 passen dock var Disco vilket vi kanske skulle införa inför alla viktiga kavlar mtp Robbans lopp här. Fredrik Pettersson tog vid och då han gick ut steget efter IKHP och Matti Envall tyckte vi att han låg väldigt bra där inför kommande sträckor. Få kunde dock följa Figges tempo och vid 12:an var vi mindre än minuten bakom på en 3:e plats. Då tillkom dessvärre magproblem och Figge tvingades släppa förbi 2 löpare och vi växlade som 4:a,(ett lag hade tidigare felstämplat), 1,5 min efter. Yuka Kinnami tog vid på 5:e. Hon var troligen den mest rutinerade löparen på sträckan och gjorde inga misstag och behöll fjärdeplatsen. Växjö som toppat laget i början hade här ryckt och vi låg här nästan 4 min bakom dem men bara 20 sek från 3:e-platsen. Oskar Vångell sprang 6:e och hade fått stränga förmaningar av UK om vilka som var bra att hänga och inte. Efter en 2minutersbom på 5:e kontrollen kom tåget med bla Ulricehamn och Kalmar och Oskar lydde order och passade dessutom på att spurta till sig en 3:e plats, 4 min efter, för att ge syster Fredrika Vångell några lugna meter i början. Fredrika hade tufft motstånd av löpglada tjejer och bet i bra men när Anna Envall i IKHP kom ifatt och höjde tempot gick det inte längre och Fredrika växlade på 7:e plats, men nu bara 2 minuter efter täten. Ett ypperligt läge inför nattsträckorna där vi visste att vi hade en stark besättning. Efter 7:e sträckan är det nämligen uppehåll ca 6-7 timmar med omstart 01.00. På sedvanligt Tjogetmaner satt vi och myste i kvällsolen, grillade och åt medhavda matlådor. Vi spekulerade lite i våra chanser och tyckte att det såg väldigt bra ut. Tjoget är ju lite speciellt som breddkavle på så sätt att få sträckor är begränsade men att det totala antalet av vissa kategorier löpare är begränsat. Det ger ju möjligheter till taktiska dispositioner och vi tyckte att vi hittat den gyllene medelvägen mellan att spara topplöpare och att säkra att vi skulle kunna hänga med. Tälten intogs tidigt för att öka våra chanser till goda prestationer. Per Magnusson stack ut på sin sträcka och spänningen var oliiidlig när täten kom till radion. Vi borde egentligen ha sovit men speakerljudet gjorde det svårt så de flesta låg mest och vilade i tälten. Bommar rapporterades och vi hoppades att Per skulle tagit ikapp. 4 lag passerade, men ingen Per. Sedan kom det en löpare över höjden, -han svär, sa radiokillen och enligt hörsägen sa Ulla genast, –Då är det inte Per. Till vår stora glädje var det dock Per som hade legat först sträckan innan men läst till fel kontroll och därför sa några mindre väl valda ord. In i mål var Per nästan ikapp. 4:a, en halv minut efter nu ledande IKHP. Med näst bästa sträcktid. Bara Niklas Bratt sprang snabbare. Johan Eriksson tog vid och som han gjorde det. Han sprang ifatt Stefan Sandahl i IKHP och bet sig sedan fast där. Stefan Sandahl sa i intervjun efteråt att han försökte rycka flera ggr men att Johan bet sig fast som en igel. Efter en mosse och lite tätt lyckades det dock och Johan kom till växel 1 min efter HP men 1,5 minut före trean och med näst snabbaste sträcktid, 31.54 på 5.5 km natt. Snacka om högklassigt reservinhopp. Anton Östlin fick också stallorder om att inte försöka rusa ifatt utan istället orientera ifatt. Det lyckades perfekt då HP bommade i början och sedan gick det undan. Anton med snabbaste sträcktid och växel 11 sekunder före IKHP och hela 8 min före 3.an som nu var Ronneby. I corren stod det att Andreas Ekbladh sedan drygade ut ledningen från elva sekunder till hela nio minuter. Riktigt så odramatiskt var det inte. IKHP-löparen som för övrigt förra året avgjorde Tjoget genom att rycka med ca 10 min försökte nog göra samma sak igen och Andreas sa att han fick verkligen jobba för att hänga med. Mot radion gick det sedan lite snett. I över 2 minuter bet vi på naglarna medan Andreas och IKHP var synliga från radion men letade ca 100 m fel. Sedan kom man tillbaka och delade på sig, en löpare gick upp på höjden och såg kontrollen och smet ner, svor och stämplade. Återigen var det med stor glädje vi hörde numret 69. IKHP försvann i riktning mot förra kontrollen och återkom först 6 min senare. Här behövde inte radiokillarna tala om att han svor för det hörde vi själva, rejäla salvor i högtalarna. Vi ledde alltså här Tjoget med 6 minuter!!! 3:e-lag var här 9 min efter. I mål var Andreas 9 min före IKHP. Andreas var dock väldigt missnöjd och sa att han bommat ca 5 min efter radion också. I efterhand vet vi att IKHP följde upp sin 8-minutersbom med en lika stor bom på nästa kontroll. Här hade vi alltså 14 min försprång på IKHP. Otroligt. Samtidigt är det rätt fantastiskt att man kan göra ett så (enligt Andreas eget tycke) dåligt lopp med 7-8 min bom och ändå rycka med 9 min. Nästa reserv Linnea Kjell följde upp med 3:e sträcktid och bibehållen 9-min ledning. En fruktansvärd fart var radiokillens kommentar när Linnea passerade. Speakern undrade om IKHPs chanser var borta. Vi själva funderade aldrig på seger, mer på hur länge vi skulle kunna hålla undan men kände att vi verkligen lagt grunden till en topplacering även om det inte skulle räcka ända fram. Vi sa mer att nu ska vi ut och njuta av det här och ha väldigt skoj. Peter Aronsson som gick ut på 13:e var kolugn och plockade kontrollerna i hög fart men ändå säkert. Andreas Rangert i HP tog in 2.20 men Peter var och ska vara mycket nöjd med sitt lopp. Ett klassiskt citat från intervjun med Peter var när han sa att han är en så dålig orienterare. UK har inte hört det, eller märkt det. Katarina Linden sprang 14:e och gör även hon ett topplopp. När HP på sträcka 14 och 15 skickar ut tjejer med ranking under 100 ska vi inte räcka till och Katarina tappade en del av ledningen men vi var ändå 1.40 för HP ut på 15.e. Lin Eriksson var väldigt taggad och hade säkert kunnat bita i. Nu hade Karin Spjuth i HP lite tur och smet förbi på en lite längre vägvalssträcka och Lin fick aldrig chansen till att hänga. Några småbommar och Lin var inte riktigt nöjd men ändå ett bra lopp i mitt tycke och av de 12 som var snabbare var det bara 2 damer varav den ena nyligen vunnit både tiomila och Jukola och den andra var alltså Karin Spjuth. I övrigt var det seniorer eller snabba gubbar som var kvickare. Lin passade även vid intervjun på att säga att hela laget var inspirerade av Annas lopp i Norge. Per Lenander fick ge sig ut 4 min efter IKHP men 5 min före Orion på 3:e-plats. Några bommar mitt på gjorde att Pelle växlade 7.06 efter HP och 2.52 före Halmstad på 3:e-plats. Både Orion och Ronneby låg också obehagligt nära. Pelle var inte helt nöjd då han kan bättre men det var ändå en 10:e sträcktid mot bra motstånd så det måste vara godkänt. Pelle skickade ut UK tillika skribenten Christian Enberg och man trodde väl allmänt här att 2:a-platsen skulle försvinna under sträckan. Jag är dock mycket nöjd med mitt lopp och har i princip inga bommar, bara ett kartläsningsstopp på 5 sek pinsamt nära radiokillarna (som självklart försökte ge Ulla skrämselhicka genom att säga att jag stod still i en halvminut). Här såg jag faktiskt radiokillarnas röda kepsar ca 300 meter från kontrollen och spurtade dit och fick ta till stoppet för att avgöra exakt var skärmen satt. 5.e sträcktid, växel 7.53 efter HP och 2 min före tredjelaget gav oss förnyat hopp om att kunna hålla andraplatsen. Avståndet till 5:e-platsen hade dessutom utökats till 7 min. Efter en spurt där jag verkligen försökte ge allt gav sig Cecilia Frohm ut. Hon kände sig väldigt jagad ut på 3:e sista sträckan då hon hade snabba H16-killar både före och efter sig. Efter ett perfekt lopp låg vi fortfarande 2:a. 11 minuter efter IKHP, 1 min före trean Halmstad men bibehållna 2 min till 4:an Orion. Peter Eriksson sprang mycket kallt och bra på 19:e sträckan, max en minuts bom, näst bästa sträcktid och växel 3.20 ner till Halmstad på 3:e plats. Dessutom hela 7 min ner till Orion på 4:e –platsen. Detta gjorde att storebror Henrik Eriksson kunde göra sitt egna lopp. En 3-minutersväng på kontrollen innan radion gjorde både Henrik och oss lite nervösa men Halmstad bommade också och 3 minutersförsprånget var vid radion bibehållet. Stort jubel utbröt i LOK-lägret när Henrik förvarnades och det var en härlig känsla för hela laget att efter en sådan kanonlaginsats få springa upploppet tillsammans med Henrik och ta emot publikens ovationer. Kanske särskilt för de av oss som inte är så vana vid sådana OL-framgångar. En av arrangörerna tackade oss till och med för att vi satte färg på tillställningen genom att ett tag vara enda hotet mot IKHP och välkomnade oss varmt tillbaka nästa år. Efter rivning av vårt tältläger vidtog prisutdelning och den kvinnliga omröstningen (Herr-UK fick inte vara med fast Peter A tyckte att han borde få det) valde Höganässockerströare som personligt pris förutom medaljen, som självklart var i glas som sig bör i dessa trakter. Efter att vi kommit överens om att göra om prestationen nästa år och dessutom ha minst ett lag till från klubben styrde vi i 3 bilar och en Skoda åter kosan mot Linköping. Stort tack till hela laget samt våra coacher Ulla och Anders för den trevliga helgen. Som Ulla sa efter målgång. Den här natten hade man inte viljat missa. Med lite reflektion känns det fantastiskt att vi kunde göra så många stabila lopp. Från att Andreas sa hej till HP mitt på elftesträckan har vi sprungit helt själva utan att ha sällskap både allra först och som tvåa och fast det borde vara lite nervöst upplevde jag att alla hanterade situationen oerhört bra. Här ses prestationen i siffror.
Tillbaka
|